Nu i helgen var det då dags för cykelsemestern. Kusinerna skulle samlas och tillsammans med sina föräldrar, sin mormor, morfar (farmor och farfar för brorsans son såklart) och gamgam besöka Visingsö och Gränna. Fyra generationer på vift!
Det blev en framgångssaga, mycket god mat, så mycket skratt, sol, frisk lift, god nattsömn och mersmak!
Det är den korta berättelsen…
Här kommer den långa:
Stolta som tuppar var vi mannen och jag över våra fantastiska barn. Lillkotten som somnade i cykelkärran och så vår stora stjärna som cyklade som att det brann i baken på honom. Trampade så jag blev svettig av att hålla hans tempo gjorde han. Hela vägen ner till borgen på södra udden tog han sig, med ett par pit-stop för att ladda med kexchoklad och Festis. Där dukade vi upp picknick med plättar och njöt i hela kroppen. Lillebror hade vaknat och rultade runt bland maskrosor och alla var glada. Här kom vi lite ifrån varandra, vårt glada cykelgäng. Och så började det stora äventyret med att cykla med två trötta och lite missnöjda barn.
”Det går inte mer, jag måste vila, behöver sova!” sa stora killen efter ungefär 8 km. Ganska långt när man är nyligen fyllda 4. ”Gaaaaahhh!” Vrålade den lilla godingen i vagnen. Uttråkad, trött, hungrig, törstig, varm, kall? Ingen visste, vi provade allt! Inget hjälpte.
Här fick vår förmåga att som föräldrar jobba i team verkligen sättas på prov. Vi var mitt på Visingsö med två barn, tre cyklar och en cykelkärra. Vi stoppade båda i kärran och det funkade en stund. Vi bar lillebror, gick väldigt bra tills armarna höll på att trilla av. Vi knuffade och puffade och suckade och skrattade. Och så träffade vi en dam och frågade om vägen.
Hon sa ungefär ”Rakt fram här är en genväg genom skogen!” Sen sa hon säkert ”håll till VÄNSTER!” Men vi hörde bara genväg och slängde oss på cyklarna, trampade för allt vad tyget höll och tog av till höger. ”Jättebra!” sa GPS:en. Barnen var för tillfället nöjda och vi gasade tills jag fick mjölksyra och lillebrors fot plötsligt stack ut ur vagnen. Hallå där, säkerheten först! Vi stannade och kollade av med GPS:en. ”Ni har kört åt HELT FEL håll! Hahahaha!” sa den jäkeln till oss.
Vi var nu två mycket trötta vuxna, en sovandes storebror, en busig lillebror och så alla cyklar och vagnar och packning mitt ute i bokskogen på en smal stig på Visingsö. Telefonen dog, svetten lackade och vi visste inte alls vart vi var. Vi tog en kexchoklad och började knalla, lyckligtvis åt vänster. Vi gick och gick och gick. Och bar och bar och bar. Det var mycket knott, en del mygg, varmt så inåt.
Men vår vanliga tur hade vi med oss:
En av oss var väldigt gasig i magen och det gav upphov till många skratt. Lillebror är en stadig bit men också en rackare på att klamra sig fast som en koala när man bär. Vi hade matsäck med oss. Och Göteborgarn hade med sig sin humor; ”Tur att vi inte är pollenallergiker iallafall!”
När vi tillslut kom fram till start och mål så väntade där resten av familjen på en fin liten restaurang och bjöd oss på en mycket sen lunch. De hade tydligen redan hunnit spela minigolf, se sig om och käkat. Vi hade knallat i timmar där.
Men ändå! Tur med vädret, fantastiskt fin ö att cykla på och vi har fått mersmak på cykelsemestrande!
/Storasyster
Senaste kommentarer