Pappan i familjen har varit på kurs så det blev första natten jag hade båda tjejerna själv. Efter som att G inte sover hela nätter och lillasyster… Ja hon är fem månader så äta, äta, äta på nätterna. Låt mig säga att natten inte var särskilt mysig. På morgonen vaknade vi upp och G var ändå nöjd trots strulig natt. Men så ramlade hon på vägen till bilen och tårarna sprutade följt av strulig lämning på förskolan. Svettig och besviken mamma kom hem och så kom dessa tankar, ”nä vad dum jag är jag borde ha gjort si eller så istället, det borde jag ha förstått!”. Men tanken var som tur varade som tur va inte särskilt länge. Jag gjorde precis allt som jag trodde skulle bli bäst för G och hon skulle dessutom ha det mycket bättre på förskolan än vad hon skulle haft hemma med mig och det jag var tvungen att göra idag. Varför straffar man sig ofta med att tänka att man borde gjort på ett annat sätt så fort det blir minsta lilla tok? Känns typiskt mammor! Jag ringde syrran, grät en skvätt, torkade tårarna och kände mig nöjd över att jag ändå gjort det bästa av situationen.
Älskade lilla tjejen, oj så glad hon blev när jag hämtade henne på förskolan, och jag hade dessutom köpt rosa munkar!
Jag fick också feeling idag och möblerade om i vardagsrummet. Det är så kul med lite förändring hemma. Jag har frågat sambon några gånger om vad han tror om mina idéer att ändra om. ”Mm vi kan ju prova senare…” har svaret blivit. Nu tyckte jag att det var senare.
Jag blev nöjd. Vad tror ni sambon säger?
/ Lillasyster
Senaste kommentarer