Snart blir han 9 månader vår lillebror, lika länge på utsidan som på insidan, vilket känns väldigt häftigt! Tänk att det var just den här robuste, envise och kramgoe lille rackarungen som kom till oss!
Idag så hände det äntligen, det jag har hoppats på och längtat efter. Han satt i sin matstol, fick syn på mig och sa ”mamma”. Hjärtat smälte, hela nattens dåliga sömn var såklart förlåten!
Det går verkligen undan just nu. För varje dag som går blir han bara stadigare och snabbare. Förra veckan stod han plötsligt själv i några sekunder. Han är snabbt framme, reser sig upp och river fram allt möjligt. Måna fall och bulor blir det. Helst vill han gå hela tiden, runt runt får vi GP med honom. Och så ska han sparka på allt han kommer fram till.
Mat käkar han med stor förtjusning! Idag blev det coscos och kyckling med spiskummin och det var mums! Mackor med messmör är fantastiskt gott, gröt slinker ner och nu i dagarna har han faktiskt börjat dricka välling också. Men nappen totalvägrar han, mycket förnärmad blir han när man försöker stoppa in den.
Det kan vara körigt att vara hemma med grabbarna, men jag tänker ändå att den hör tiden precis just nu när jag får vara så mycket med barnen, den är värdefull. En sorts paus från jobbkiver när jag får njuta av att vara med barnen, prata med dem, leka med dem och se deras framsteg varje dag! Japp, det märks att vi haft en fin dag och en riktigt bra vecka!
Ibland är mammajobbet att jämföra med att stöda insidan på ett piraya akvarium, andra dagar är det som att sväva på små mysiga moln!
/Storasyster
Vad roligt med att han börjar prata och säga mamma.