Ibland vill man bara att tiden ska stanna. När alla är samlade, alla är nöjda, familjen är hel.
Dagarna flyter samman och det är intensivt. Så olikt när jag blev mamma för första gången. Tankarna går mycket till hur man räcker till som tvåbarnsföräldrar. Det, som alla föräldrar verkar drabbas av, dåliga samvetet till storasyskonet. Hur räcker jag till? Kan jag klona mig? Gör jag fel?
Jag känner mig lugn med att det löser sig, vi är ju knappast de enda flerbarnsföräldrarna på denna planet. Och trots allt, ett syskon måste vara det finaste man kan ge sitt barn.
/ Lillasyster
Senaste kommentarer